Ökad mognad i branschen 2023

Att det finns målkonflikter och att de inte löses genom att peka på ansvaret mot varandra utan genom att lyfta upp, samarbeta och ibland välja det minst dåliga för helheten.

Initiativet Omtag för Svensk Järnväg har bjudit många tillfällen till dialoger som visar på behov och vilja till samarbete, lågt hängande frukter och samtal kring målkonflikter. Det bådar väldigt gott.

Det är ett år då jag upplevt många fantastiska tågresor med ett härligt bemötande ombord av människor som jag upplever har mandat och tycker om sitt jobb.

Däremot summerar höstens närmare 60 tågresor till sämre punktlighet än förra året. Jag har noterat också att för min del har det varit fler större förseningar, de som överstiger 15 minuter. Det är ofta då som anslutningar spricker, möten måste ändras och det i största allmänhet stör tillvaron.

Små förseningar stör mig inte

Egentligen är de där fem–tio minuters förseningarna inte särskilt störande för mig så länge inte anslutningar spricker på mellanstationer.

I dag uppvägs dessa förseningar oftast av att personalen ombord är kommunikativ och som jag upplever det mer proaktiv jämfört med tidigare.

En sak jag noterat flera gånger i höst är hur samspelet mellan Trafikverkets tågtrafikledning och föraren fungerar och kan göra stor skillnad. Mest påtagligt var det för någon månad sedan då ett sent X2000 och ett rättidigt Öresundståg kunde avgå samtidigt från Alvesta och därmed minskade X2000 sin försening påtagligt utan att Öresundståget blev påverkat annat än att det fick gå på uppspår mellan Alvesta och Älmhult. Fler sådana kreativa lösningar när de är möjliga.

Problem vid operatörsbyten

Det har också varit en del operatörsbyten, bland annat Tåg i Bergslagen som bytt från SJ AB till VR Sverige. Min upplevelse var att det var flera dagar med rejäla förseningar på grund av ”personalbrist”.

Har vi snart nått en gräns där nackdelarna med upphandling överväger vinsterna? Att byta ut ledningen och i bästa fall få en sänkt kostnad är ju det som sker i praktiken förutom en röra då alla i övrigt ska leva i ovisshet och byta arbetsgivare.

Missförstå inte, mångfald utvecklar, men operatörsbyte kanske inte är vägen till utveckling och mångfald av idéer längre?

Vad hoppas #mannensomtogtåget att 2024 ska innehålla då? Jo än mer av samarbete, än mer av lägen där tågbranschen kan visa att man kan konkurrera om mig som resenär genom att erbjuda olika lösningar men också samarbeta där det är bra för resenärerna.

Stora banarbeten kräver samarbete

När jag träffade Trafikverkets generaldirektör nyligen fick jag lite inblick i hur man resonerar kring de stora arbetena på Västra stambanan och som verkligen kommer visa om branschen inklusive Trafikverk kan samarbeta.

Att man löser en viss fråga på ett visst sätt för en viss tid behöver ju inte betyda att den gäller för alltid. Vi som reser vill ha lösningar som håller och som vi kan lita på.

Jag hoppas också att vi får beslut på kapacitetsförstärkningar, både sådana som är “quick fix” och sådana som kräver mer. En sak är säker att om vi inte bygger nya banor så kommer kapaciteten snarare att minska istället för att öka på det nät vi har idag.

Gemensam biljettförsäljning

Jag hoppas också att vi får mer av gemensam biljettförsäljning och gemensamt annonserade tidtabeller. Att vi får ett tydligt ansvar för stationerna och bemötandet till resenärerna där. Jag önskar också att man hos de regionala kollektivtrafikmyndigheterna ser över hur olika tågsystem prissätts och vilket regelverk de har?

Jag kommer tjata om Uppsala tills jag dör eller det sker en förändring, det är orimligt att det finns tre tågsystem för pendlare som inte samarbetar och som inte har samma regelverk för pensionärer och ungdomar. Olika priser är för mig helt OK men man måste förstå hur man ska åka utan att vara resenärsproffs.

Att fler väljer att bli lokförare och ombordpersonal så att tågen kan bli fler och att de som jobbar ombord har en arbetsmiljö som gör att de trivs på jobbet.

Ha ett fint tågår!

Vi ses på tågen.